Världsbokdagen

IMG_0131

Den 23 april har Göran namnsdag fick vi berättat för oss på morgonsamlingen. Att Göran har namnsdag idag har faktiskt en anledning. I Katalonien i Spanien firar man idag helgonet St Göran, ja ni vet han med draken!IMG_0133

St Göran är ett skyddshelgon som har firats sedan 1900-talets början i Spanien genom att man ger någon en bok som man tycker om och då får man en ros tillbaka. 1995 instiftade UNESCO Världsbokdagen på spanskt initiativ. Tänk att få vara just i Spanien och fira denna stora dag!

I år bestämde vi oss för att fokusera på att visa tacksamhet för att vi får gå i skolan och att vi får möjlighet att lära oss att läsa. Det finns så många i världen som är analfabeter och tyvärr inte har haft den förmånen.

Vi ville gärna höra barnens tankar kring hur de ser på läsning och vilka kunskaper de har kring analfabetism. Vi startade dagen med en värderingsövning som kallas för ”Heta stolen”. Läraren läser ett påstående och om barnen håller med blir stolen HET och då reser de sig upp och byter stol med någon kompis, om de inte håller med sitter de kvar. Efteråt får några stycken berätta om varför de tagit ställning på detta sätt. Här finns det inget rätt eller fel, det finns bara tankar och åsikter.

IMG_0138

Efter det blev vi bjudna på sagoläsning av våra yngsta författare. Läs mer om hur det arbetet gick till här.

IMG_0139

De äldre eleverna fick sedan läsa en saga för de yngre. Det var så uppskattat och mysigt!

20150423_09343920150423_09350820150423_09353220150423_093836

En riktigt bra bok behöver ju också en skicklig illustratör. Vår magister Micke läste en berättelse för oss som handlade om vilka olika förutsättningar vi har i livet. Vi förstod alla att vi är lyckligt lottade. Han bad oss om hjälp att illustrera berättelsen. Givetvis ville vi det! Som ni märker så är vi lite hemlighetsfulla, det beror på att när boken är färdig så kommer vi att publicera den som e-bok och då kommer ni ha möjlighet att ladda ner den till er egen läsplatta.

20150423_105552

Det här med bokbad har blivit vår grej! På rasten så sprang vi ned till stranden för att slänga oss i det blå.

1, 2, 3, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smäller det!

20150423_122216

När rasten och badet var slut var det dags för det vi alla hade väntat på, nämligen priscermonin för Läsutmaningen!

Vi började med att komma i stämning. Tommy lärde oss den här fina sången:

Därefter kunde vi presentera skolans mästerläsare! Stort grattis!

20150423_134037

Men i den här tävlingen är vi alla vinnare!

20150423_133744

Extra stolta var vi att vi lyckades bli en av de tre skolor som i snitt läste mest och vi kommer att föräras ett bokpaket sponsrat av Riksföreningen Sverigekontakt. Vi längtar efter våra nya böcker!

Som avslutning på denna litterära dag så njöt vi av den fina boktårta som 3-6:orna hade bakat till oss.

20150423_133942

 

Tänka sig att eleverna frågade direkt om vi inte kunde ha en ny läsutmaning direkt!

Guancher och Samer, Teneriffa och Sverige

I vårt temaarbete om Guancherna har vi kunnat skymta vissa likheter med vår egna svenska urbefolkning; Samerna.

Samerna så som Guancherna har en stor tilltro till naturen och dess krafter där olika gudar tillbeds i hopp om att få bättre grödor för att kunna leva så optimalt som möjligt utifrån sina förutsättningar. Samerna tillber sina gudar genom att en nåjd slår på en trolltrumma och Guancherna utförde också olika ritualer för att tillbe sina gudar bland annat genom att piska vattnet med eukalyptuskvistar i hopp om mer regn.

Samerna använder sig av olika tecken med olika betydelser som de ristar in på sina olika hantverk som de framställer av renhorn, läder, skinn och tenn. Guancherna ristade också in olika sigill och ornament på sina grottors väggar och på sina kläder som hade en koppling till livet de levde. Guancherna var också duktiga hantverkare och använde naturmaterial som lera, sten, trä, och skinn från olika djur.

Förr följde och levde Samerna med sina renar som nomader och försörjde sig genom jakt och fiske. Idag lever samer som övriga svenskar, i hus, och håller på med renskötsel på ett mer moderniserat sätt.

Guancherna var också skickliga jägare och fiskare som levde med sina djur; getter och får.

Samerna har sitt egna språk även kallat samiska, som under en tidpunkt förbjöds av svenskarna i samhället. Idag är samiska ett erkänt språk.

Guancherna hade sitt visselspråk som också förbjöds av spanjorerna men som idag är obligatoriskt i skolan på ön La Gomera och som även går att läsa vidare på universitetsnivå.

http://youtu.be/ESZ5-n_xZrE

Ta del av elevernas härliga bilder av Samer och Guancher målade till en avslappnande Jojk i bakgrunden.

VISSTE DU?

  • Visste du att det samiska sättet att sjunga kallas att JOJKA? Att jojka kan fungera som ett minne, man sjunger om döda personer, glömda platser eller händelser. Förr hade varje människa sin egen sång, jojk.

 

  • Visste du att Guanchernas visselspråk kallas SILBO? Visselspråket används aktivt idag på ön La Gomera och även när grannar ropar på varandra.

 

  • Visste du att den traditionella samedräkten kallas kolt? Kolten används vid dop, begravning, bröllop, konfirmation och andra högtidliga tillfällen. Kolten ser olika ut i olika delar av Sápmi. Den ser också olika ut beroende på vem som bär den, kvinna-man, barn-vuxen osv. Till kolten hör ofta smycken i silver eller tenn, mössa, bälte, skor med skoband, sjal eller barmkläde som knöts över bröstet.

 

  • Visste du att Guancherna hade speciella klädedräkter? Guanchernas klädedräkt bestod avskinn, palmblad och vass. På Teneriffa var man skicklig i att garva skinn och av detta förfärdigade man en slags långskjortor utan ärmar som hölls ihop i midjan av en rem. Klädedräkten hade olika utseende beroende av vem som bar den. Till klädedräkten bar man gärna smycken tillverkade av snäckor. På Teneriffa var skinnmanteln en symbol för omsorg och beskydd.

Förmågor som tränas i samhällskunskap:

Reflektera över hur individer och samhällen formas, förändras och samverkar.

Centralt innehåll som berabetas i samhällskunskap:

Urfolket samerna och övriga nationella minoriteter i Sverige. De nationella minoriteternas rättigheter.

Hemortens historia. Vad närområdets platser, byggnader och vardagliga föremål kan berätta om barns, kvinnors och mäns levnadsvillkor under olika perioder.

samer

 

 

Guancher på besök

Idag när vi samlades för att återkoppla till klassråden så dundrade det plötsligt till och en röst började tala ur tomma intet.

Vi blev jätterädda!

När vi vände oss om så kom plötsligt tre personer fram från städskåpet. De såg också lite rädda ut, men de vågade sig till slut fram till oss.

SAMSUNG CAMERA PICTURES

Det visade sig vara guancherna Gara, Jonay och Tinerfe som kommit till oss genom en magisk portal. Guancher är Teneriffas urbefolkning och rösten som talade var deras gud Achaman. Han uppmanade dem att lära oss om guancherna, så skulle de få makt och kärlek.

Tinerfe berättade att han var Teneriffas kung under 1400-talet. Gara och Jonay var helt vanliga guancher. Gara och Jonay var kära i varandra men de hade fått en förbannelse över sig när de blev kära.

SAMSUNG CAMERA PICTURES

När de träffades hade Teide mullrat till. Under deras tid trodde man att det var en ond gud som hette Guajotas som bodde på Teides topp, när Teide mullrade såg man det som en förbannelse och förbannelsen för dem var att Guajotas inte såg med blida ögon på deras förälskelse. Garas och Jonays föräldrar ville därför inte att Gara och Jonay skulle fortsätta träffas. De såg ingen annan utväg än att rymma och på så sätt hade de lyckats ta sig genom den magiska portal som förband deras tid med vår tid. Nu vill de ha vår hjälp för att lyckas fortsätta sin kärlek. Självklart så vill vi hjälpa dem, för vi vill så väldigt gärna lära oss om guanchernas liv.

SAMSUNG CAMERA PICTURES

Gara var lite imponerad över att Pernilla hade så många barn. När vi berättade att Pernilla inte alls var alla elevernas mamma utan att hon var en fröken, så visste inte guancherna vad en fröken var för något. Vi berättade då om att de kommit till en skola och hur den fungerade. Under deras tid hade det inte funnits någon skola utan föräldrarna hade lärt barnen allt vad de behövde kunna. Hon undrade också vart barnens föräldrar var och vilken grotta de bodde i. Barnen berättade då att vi inte alls bodde i någon grotta, utan att vi bodde i hus. De visste inte var hus var heller utan de ville allt ha en grotta att bo i. Vi lovade dem att vi skulle bygga en grotta, som de kunde bo i. Pernilla motade tillslut ut dem för att hon tyckte inte att de kunde sova på skolan. Vi hoppas verkligen att de kommer tillbaka så att vi kan hjälpa dem och lära oss mer om dem.